Anekdoter från Bengt-Åke Rundqvist och Tomas Ardin

Hej Josef!
Jag såg att du ville ha en anekdot om vår tid i MGB och det finns många bland annat Svens chock över den idrottsliga mentaliteten som fick honom att gråta första året han var med eller Everts ångestfylla som satt i så hårt att dom var tvungna att ställa in den teaterföreställning han skulle spela på Snäck hotell senare på söndagskvällen eller Silte lagets kasmötare som sa att vi spelar som "nåre jävla fittar" men mest kanske jag skulle berätta om när Evert gjorde en timeout mitt i spelet, kallade in alla gubbarna som ställde sig i en ring för att lyssna på vad Evert skulle säga i taktikhänseende och han säger "jag måste erkänna en sak för er, jag är full" som om vi inte redan visste det.
   Tomas kommer här med en annan anekdot:
Det var vid frampärks-VM i När på 80-talet. Vi är utelag och ligger dåligt till (naturligtvis) men lyckas få in ett hugg som Närs frampärkkarl Clas Pettersson lyckas klippa iväg på volley ut emot sidlinjen, utan chans för någon av oss att hinna den.  Då hörs det från sidan, "den var ute",  Clas blir naturligtvis vansinnig och  börja skrika, men den som sagt att den var ute var ju byggmästaren i När Erland Olsson (Närbygg) och han är ju en auktoritet i bygden, så domarn dömde  bollen som ute och vi fick vår enda 10:a den matchen.  När jag efter matchen frågade Erland om bollen verkligen var ute, svarade han, "Naj, men det är fel lag som representerar När i det här VM:et".
MVH
Bengt-Åke Rundqvist Lummelundsväg 189 622 76 Visby
 Mina bilder på Mac: http://gallery.mac.com/pappalula http://cykelrundqvist.blogg.se/

Vi tackar och bockar för dessa roliga anekdoter, om du just nu läser det här och känner att du kan knäcka Bengt-Åke eller Bussi så skicka gärna dina upplevelser till [email protected]!

Tiden innan av Abdallah Alsaleh

Tiden innan jag ägde visshet om vad det var för något, fungerade det likt en symbol; ett slags tecken, vars uppenbarelse klargjorde att den efterlängtade årstiden oåterkalleligt, hade fullbordat sin ankomst till solvarvet och vår ö.


Märk noga och väl att jag talar om vår.


Tiden innan jag ägde visshet, var jag iklädd en alienerad själ och kunde ej förmå mig själv att kalla den vår ö. Genom att klä av mig och placera mina nakna fotsulor på det fuktiga gräset, erhöll jag visshet. Genom att känna läderbollen mot mina blodsprängda fingrar och driva mitt driv till det yttersta, erhöll jag visshet.


Märk noga och väl att jag talar om vår.


Med min nyvunna visshet visste jag att i takt med vinterns bortfall, framträder ladingen; våran vår.


Gästspel av Evert Jansson.

Historien om MGB startade i slutet av 70-talet då delar av team "Iris" från Irisdalsgatan i Visby, hyrde stuga på Fårö över en helg i vårens tid. Inger Högberg hennes kompis Maggan, Erling, Anki och några till var pionjärerna. En helg på våren beagav sig folk från "Familjen-Iris" på Irisdalsgatan och hyrde en stuga på sudersands semesteby. Ett år var jag med på en sådan helg, vi var införbi Inga och Sixten.
   Då fick jag se att det låg en pärkboll på hatt hyllan där. De andra hade ingen aning om vad det var. Jag förklarade att jag hade spelat pärk på Stangmalmen när jag gick i sjuan. Var med i Stenkumlas lag där min kusin bodde. Sen blev det inte av att man spelade efter det, jag hade ibland tänkt att starta ett lag men det blev aldrig av.
   Nu var tiden inne! Vi väddrade hela helgen och bestämde oss för att samla ihop ett lag och anmäla oss till Stånga. Sven, Erling, Bengt-Åke, Bussi, Sanna, Ten Siethoff, Kenneth, Evert och bollbegåvningen Sievert som pärkkarl. Det gick skitdåligt  Vi kom nästsist i lägsta klassen. Året var 1981. Året därpå hade Sievert tröttnat och stack. Vi hade ingen pärkkarl! 
   På pärklägret, som vi hade varje år i Kristi Himmelfärdshelgen, hade vi en uttagning, pärkkarlstest, där det visade sig att Evert var den mest lämpade för det svåra uppdraget. Eftersom vi även anmält oss i frampärk behövde vi en pärkkarl där också, det blev Bengt-Åke. Det gick mycket bra vi vann allt! och åkte hem på Söndagskvällen med bilen full av medaljer! Året efter, alltså 1983 bodde jag i Göteborg, hann bara träna lite dagen innan Stångaspelen och då gick det som det gick vi åkte ur. Sen lade man om serieindelningen så att lägsta klassen var rekrytklassen och näst lägsta var klass 3. Då låg vi i trean några år. Sen blev näst lägsta klassen 4, då låg vi där några år. var uppe i trean och vände ibland, tills vi för några år sedan var nere i rekryten igen. Cirkeln var sluten! Många har hoppat av under årens lopp. de som är kvar är ålderstigna, men en del ungdomar har kommit till. Det verkar lovande inför årets spel. Hoppas att MGB kan gå nya storhetstider till mötes! Men då krävs mycket träning, blod svett och tårar. Må det bli verklighet!
 
                                                     Vid tangenterna Evert, som vid anmodan pressar minnet ytterligare!


Tack för inlägget Evert! Jag tycker att alla de som tänkt medverka i årets upplaga av MGB skall reflektera lite över hur de ställer sig till att eventuellt ha ett pärkläger på Fårö kristi himmelsfärdshelgen även i år. Så kan vi diskutera det efter träningen som börjar klockan 1200 den 3 Maj vid Vattentornet i Visby.
   Då erbjuder vi även introduktion för alla begåvningar där ute som aldrig fått chansen att spela pärk förut.


RSS 2.0