Anekdoter från Bengt-Åke Rundqvist och Tomas Ardin

Hej Josef!
Jag såg att du ville ha en anekdot om vår tid i MGB och det finns många bland annat Svens chock över den idrottsliga mentaliteten som fick honom att gråta första året han var med eller Everts ångestfylla som satt i så hårt att dom var tvungna att ställa in den teaterföreställning han skulle spela på Snäck hotell senare på söndagskvällen eller Silte lagets kasmötare som sa att vi spelar som "nåre jävla fittar" men mest kanske jag skulle berätta om när Evert gjorde en timeout mitt i spelet, kallade in alla gubbarna som ställde sig i en ring för att lyssna på vad Evert skulle säga i taktikhänseende och han säger "jag måste erkänna en sak för er, jag är full" som om vi inte redan visste det.
   Tomas kommer här med en annan anekdot:
Det var vid frampärks-VM i När på 80-talet. Vi är utelag och ligger dåligt till (naturligtvis) men lyckas få in ett hugg som Närs frampärkkarl Clas Pettersson lyckas klippa iväg på volley ut emot sidlinjen, utan chans för någon av oss att hinna den.  Då hörs det från sidan, "den var ute",  Clas blir naturligtvis vansinnig och  börja skrika, men den som sagt att den var ute var ju byggmästaren i När Erland Olsson (Närbygg) och han är ju en auktoritet i bygden, så domarn dömde  bollen som ute och vi fick vår enda 10:a den matchen.  När jag efter matchen frågade Erland om bollen verkligen var ute, svarade han, "Naj, men det är fel lag som representerar När i det här VM:et".
MVH
Bengt-Åke Rundqvist Lummelundsväg 189 622 76 Visby
 Mina bilder på Mac: http://gallery.mac.com/pappalula http://cykelrundqvist.blogg.se/

Vi tackar och bockar för dessa roliga anekdoter, om du just nu läser det här och känner att du kan knäcka Bengt-Åke eller Bussi så skicka gärna dina upplevelser till [email protected]!

Tiden innan av Abdallah Alsaleh

Tiden innan jag ägde visshet om vad det var för något, fungerade det likt en symbol; ett slags tecken, vars uppenbarelse klargjorde att den efterlängtade årstiden oåterkalleligt, hade fullbordat sin ankomst till solvarvet och vår ö.


Märk noga och väl att jag talar om vår.


Tiden innan jag ägde visshet, var jag iklädd en alienerad själ och kunde ej förmå mig själv att kalla den vår ö. Genom att klä av mig och placera mina nakna fotsulor på det fuktiga gräset, erhöll jag visshet. Genom att känna läderbollen mot mina blodsprängda fingrar och driva mitt driv till det yttersta, erhöll jag visshet.


Märk noga och väl att jag talar om vår.


Med min nyvunna visshet visste jag att i takt med vinterns bortfall, framträder ladingen; våran vår.


UNISEX

Dagens stora nyhet är att den anrika klubben MGB äntligen öppnar upp sina dörrar för "det andra könet". Äntligen så går vi alltså från att vara en förlegen patriarkalisk gemenskap á la DBW (there goes my future membership) till att vara en klubb som bland fansen kan räkna in jämställdhetsexperten Kicki Scheller och som skulle klara sig flera år med Janne Josefsson efter sig utan att behöva be om ursäkt offentligt en endaste gång.
   Något man däremot bör reflektera över en dag som denna är hur MGB i så många år kunde låta bli att ta tag i det relativt uppenbara problem som fanns i Visby och dess närområde där tillväxten av pärkspelande tjejer fram tills nu har varit mikroskopisk.
 Hur kommer det sig att ett lag som uppstått ur ett kollektiv med medlemmar som alla var upplysta och engagerade i jämställdhetsfrågan och allt vad det innebär så totalt negligerade den när de startade ett pärlklag?
   Var det för att många spelare i laget hade haft mycket problem med kvinnor i sina liv?
Var det kanske p g a  att en av klubbens legendarer hade misslyckats så brutalt i hans dittils 15 äktenskap att man helt enkelt i förebyggande syfte valde att inte ha ett damlag eftersom att han spelade i herrlaget?

Om det nu var så, kan jag informera att denne man slutat med pärken på en professionell nivå och för övrigt även nyligen deklarerat att varken han eller hans nuvarande fru (om man får skriva så) kommer att diskutera deras relation på bloggar längre, inte ens i kommentarfälten(!) så vi  från MGB önskar lycka till med det och kan inte låta bli att förundras över att hans tidigare äktenskap inte blivit mer långvariga. 

I vilket fall så är vi efter ett smärre personangrepp stolta över att ha en unisex-klubb där verkligen alla är välkommna, förutom medlemmar i DBW kanske? Måste ta upp just detta med resten av truppen men från och med nu så skall vi i varje fall ha träning den första tisdagen i varje månad, if you know what i mean? Det kan väl inte vara olagligt att exkludera medlemmar i andra exkluderande? Nästa vecka tar vi oss an SD och ser vad vi kan göra för liten protest eller aktion mot dem. Vi kanske skulle ta och konvertera till kristendomen och gå med i KD?

Gästspel av Evert Jansson.

Historien om MGB startade i slutet av 70-talet då delar av team "Iris" från Irisdalsgatan i Visby, hyrde stuga på Fårö över en helg i vårens tid. Inger Högberg hennes kompis Maggan, Erling, Anki och några till var pionjärerna. En helg på våren beagav sig folk från "Familjen-Iris" på Irisdalsgatan och hyrde en stuga på sudersands semesteby. Ett år var jag med på en sådan helg, vi var införbi Inga och Sixten.
   Då fick jag se att det låg en pärkboll på hatt hyllan där. De andra hade ingen aning om vad det var. Jag förklarade att jag hade spelat pärk på Stangmalmen när jag gick i sjuan. Var med i Stenkumlas lag där min kusin bodde. Sen blev det inte av att man spelade efter det, jag hade ibland tänkt att starta ett lag men det blev aldrig av.
   Nu var tiden inne! Vi väddrade hela helgen och bestämde oss för att samla ihop ett lag och anmäla oss till Stånga. Sven, Erling, Bengt-Åke, Bussi, Sanna, Ten Siethoff, Kenneth, Evert och bollbegåvningen Sievert som pärkkarl. Det gick skitdåligt  Vi kom nästsist i lägsta klassen. Året var 1981. Året därpå hade Sievert tröttnat och stack. Vi hade ingen pärkkarl! 
   På pärklägret, som vi hade varje år i Kristi Himmelfärdshelgen, hade vi en uttagning, pärkkarlstest, där det visade sig att Evert var den mest lämpade för det svåra uppdraget. Eftersom vi även anmält oss i frampärk behövde vi en pärkkarl där också, det blev Bengt-Åke. Det gick mycket bra vi vann allt! och åkte hem på Söndagskvällen med bilen full av medaljer! Året efter, alltså 1983 bodde jag i Göteborg, hann bara träna lite dagen innan Stångaspelen och då gick det som det gick vi åkte ur. Sen lade man om serieindelningen så att lägsta klassen var rekrytklassen och näst lägsta var klass 3. Då låg vi i trean några år. Sen blev näst lägsta klassen 4, då låg vi där några år. var uppe i trean och vände ibland, tills vi för några år sedan var nere i rekryten igen. Cirkeln var sluten! Många har hoppat av under årens lopp. de som är kvar är ålderstigna, men en del ungdomar har kommit till. Det verkar lovande inför årets spel. Hoppas att MGB kan gå nya storhetstider till mötes! Men då krävs mycket träning, blod svett och tårar. Må det bli verklighet!
 
                                                     Vid tangenterna Evert, som vid anmodan pressar minnet ytterligare!


Tack för inlägget Evert! Jag tycker att alla de som tänkt medverka i årets upplaga av MGB skall reflektera lite över hur de ställer sig till att eventuellt ha ett pärkläger på Fårö kristi himmelsfärdshelgen även i år. Så kan vi diskutera det efter träningen som börjar klockan 1200 den 3 Maj vid Vattentornet i Visby.
   Då erbjuder vi även introduktion för alla begåvningar där ute som aldrig fått chansen att spela pärk förut.


Introduktion av MGB

Evert Jansson: Före detta Pärkkarl och urfader av MGB, har bra teknik i händerna men har tidigare år haft problem med snabbheten i fötterna, men det har förhoppningsvis förbättrats, det ryktas nämligen att den gamle har kört den hårdaste försäsongsträningen i hela sitt liv den här vintern. För övrigt den mest entusiastiske spelaren i truppen, han säger aldrig nej till att väddra lite. En annan sida är att Evert är väldigt envis när det kommer till domslut och liknande, vilket kan vara bra på matcher och leda till dispyter på träningar. Lokalt känd för att gå runt i svarta kalsonger.

Erling Malmqvist: Även en av urmedlemmarna, har ibland problem att "komma ur startblocken" men är annars en säker spelare med en träningsnärvaro som är mer än utmärkt, förutom när det är tvätttid  i gråbo dvs. Han är en av de mest kontroversiella spelarna och har genom åren finslipat sin förmåga att tjafsa med motståndare och psyka domare, men tyvärr så är det alltför ofta som han låter munnen tala istället för spelet. Drar sig inte för att kritisera varken laget eller enskilda spelare.

Sven Sandström: Var med från början och hans sociala egenskaper kan vara grunden till att klubben med så många "speciella" (långsinta, grälsjuka, egoistiska) spelare lyckats bestå i så många år. Som spelare så utnyttjar Sven en av sina svagheter, hans totala avsaknad av bollsinne, till något positivt, nämligen att han alltid är på hugget hur avgjord bollbanan än kan se ut så är Sven där med sin explosiva fysik och koncentration för att slå till på diverse felstudsar och annat. Det har gjort honom till en av pärkvärldens mest legendariska kazmotare, han har även hittat källan till evig ungdom vilket har lett till att han fortfarande ser ut som en pojkspoling, är rörlig och har en ypperlig kondition.

Daniel Molin: Nuvarande frampärkkarl med stor räckvidd och styrka, klubben kanske bästa driv. Han är en klippa att lita på som det första året i klubben fick stå lite i skuggan av Tim Yttergren som blommade ut ordentligt på Stångaspelen, Daniel tog det dock bara som motivation och nästa år så dominerade han på driven helt och hållet, så till den milda grad att Tim som inte ens fick chansen att ta en enda boll valde att medela sin avgång direkt efter att klubben tagit sig upp ur rekryten för första gången på några decennier. Daniel är bara 20 år gammal och kommer förmodligen att vara en tongivande spelare i många år framöver och hans vidare utveckling kommer att påverka vilken serie MGB får hålla till i de närmaste 15 åren.

Zacharias Lauberg: Den enda som på allvar kan konkurrera med Daniel om platsen som lagets bästa driv, en atletisk lagspelare som lyckats med konststycket att missa Stångaspelen varje år. Det ska bli ett nöje att se honom äntra mattan ute på sudret och skriva pärkhistoria. Han håller hög nivå på alla områden, har dock inte testats när det verkligen gäller, har han psyket som ska till? Har han tränat tillräckligt med inhugg? Det finns många frågetecken som förhoppningsvis rätas ut i Stånga i sommar, mitt tips till "Rookie of the year".

Rassmus Björnsson: Den sprallige kazmotaren har alltid ett leende på läpparna och höjer stämningen i laget, lite av en yngre version av Sven, fast med bollsinne. Rassmus är snabb som vinden och flexibel som få, kan lyckas med de mest otroliga sakerna. Pärken har han fått både genom arv och omgivning, med sin alldeles personliga stil har han utvecklats till en otroligt intressant kazmotare med blixtsnabba reflexer och aviga slag som han varvar med att driva riktigt långt. Svår för motståndarna att läsa och helt klart en av spelarna som laget byggs kring.

Bengt-Åke Rundqvist: En av de som var med och startade upp det hela, en fantastisk bollbegåvning som tyvärr har haft problem ( har fortfarande antar jag ) med en fot och har därför inte kunnat ställa upp de senaste åren men han deklarerade lite löst en comeback på ett kalas den 1 april, vi får alla hoppas att det inte var ett aprilskämt för den här killen har det mest skräckinjagande hugget jag någonsin har sett! Det är ungefär som att stå i mål i fotboll och att låta en Roberto Carlos i toppform dundra en straff rakt emot målet, bara med den skillnaden att du inte bara ska rädda bollen, du ska slå den minst lika långt tillbaka med. En riktig joker som med fördel kan användas i matcher som står och väger och även en notorisk protokollförare med vass, men lite smutsig, penna.

Robert Gustafsson: Eller Malmqvist som man kan tro att han heter när man ser Erling försöka dölja sina tårar då Robert får iväg ett riktigt fint driv. Det är just det som är Roberts starka sida, han kan få iväg otroliga bollar, flacka, hårda som bara slungas iväg flera hundra meter, han besitter en riktigt urkraft men kan vara lite ojämn, har dock inte spelat alltför länge och kan säkerligen ta några steg till. Ibland visar han glimtar av hans verkliga potential och det är exakt lika imponerande som hans skägg.

Peter Kneiszl: Förra årets sagolika succé, bollkonstnären Peter som lyckas med allt som har med bollar att göra gjorde sitt första pass någonsin bara en vecka före Stångaspelen,tre pass senare så var det dags, men väl där så spelade han som om han aldrig gjort något annat, han hade snappat upp Everts enkla uppmaningar om att "-Slå på allt som rör sig!" och "-Plock aldrig upp bollen, vad du än gör Pejta!". Han spelade med en sån pondus och självsäkerhet att det var overkligt att se, när jag själv bara några dagar tidigare hade sett honom göra inhugg rakt upp i luften. Helt klart den största talangen jag någonsin skådat, stenhårda snarva hugg, bra med fötterna och ett driv som bör oroa både Daniel och Zacharias om de vill sitta kvar på MGBs drivartron.

Sebastian Pettersson: Eller Battan som många känner honom är den perfekta halvdrivaren, högerhänt och vänsterfotad (eller var det tvärtom?) med stor räckvidd så tar han hand om allt som kommer i hans närhet. En riktig lagspelare som ställde upp och kom in i laget när vi inte hade tillräckligt med folk förra året, han har bara gjort två träningar med klubben, men eftersom att han är från Hörsne så lärde han sig att spela pärk redan som foster, och lyckades galant acklimatisera sig till att spela med stadsråttor vilket  har gett honom en evig plats i MGBs hjärta. Kommer om han inte åker i fängelse eller blir förlamad att prenumerera på halvdrivsplatsen i många år framöver.

Vilhelm Blomgren: Är vår skönsjungande påläggskalv, det har inte helt utkristalliserat sig vilken position Ville ska hålla till på riktigt ännu men det gör det säkerligen i år. En träningsflitig och sympatisk ung man som har framtiden för sig, skulle dock behöva en "specialegenskap"  för att bli en riktig stjärna vilket vi får jobba med under försommaren för han har redan egenskaper som är ovärderliga, han är pålitlig har ett bra psyke och en utomordentlig fysik! Håller tummarna för att fysiken inte går i botten pga överdosering av alkohol, cigaretter och diverse natkotika när han blir rockstjärna bara.

Sebastian Ekström: Var ett av klubbens största löften för några år sedan, men efter att ha dissat Stångaspelen och låtit laget spela med en man mindre pga förmodad bakfylla och även alltför ofta lidit av motivationsbrist när det gäller att komma till träningar så har han nu chansen att göra rätt för sig med en storstilad comeback och verkligen visa vad han går för. Hans bästa position är halvdriv där han med sina säkra långa slag och överlånga avgörande sparkar alltid har ett övertag på motståndarna.

Abdallah Alsaleh: Har (precis som Stefan ten Siethoff en gång i tiden hade) haft problem med MGBs självutnämnda ledning i några år, men den snarvhuggande kazmotaren har nu blivit erbjuden en andra chans i klubben. Han satte grillor i huvudet på många motståndare när han springandes i full fart högg in hugg snarvare än någon annan. Han är nog den enda som kan konkurrera med Runkan när det gäller att hugga, även fast både Evert och Erling tycker att de själva hugger bäst "-Ja hugga inne varje gång ju...!". Spelstilen för övrigt går ut på att se allmänt nonchalant och ointresserad ut den ena sekunden bara för att nästa sekund explodera och med hjälp av sina atletiska ben accelerera i riktning mot bollen. Skulle tillsammans med Björnsson bilda ett fruktat kazmotarpar.

Återkommer inom kort för reportage med bilder till om alla aktuella spelare och även information om de mest intressanta nyförvärven.

Det här var straxt efter att Tim hade berättat för laget att han slutade.

RSS 2.0